ideologisk besvärlig

När solen strålar in genom vår annars väldigt täta rullgardin blir man inget annat än lycklig.

Fastän Linnéa stojjade i köket och att min kropp bara ville sova vidare kunde jag inte annat än att öppna ögonen och kliva upp.
Dock var jag bara uppe en stund, bredde mig en knäcke, lät Linnéa fixa grönt te för att sedan krypa ner i min säng och maniskt fortsätta mitt läsande, luftslottet som sprängdes.

Boken har satt sig i mitt huvud, jag andas, tänker och äter storyn. All researh och arbete som författaren måste ha lagt ner för att ens kunna börja skriva är magiskt i mina ögon.
Jag hoppas och vill tro att historien har funnits på riktigt, att Salander lever och är så fantastisk som hon faktiskt verkar.

Visst kan hon anses vara känslokall, sakna en viss socialkompetens. Men oavsett vad som sägs om henne i alla böcker, alltid negativt, så blir hon så intressant åtminstóne för mig.
Hon är mer intressant än en vanlig kvinna (stereotypen) som tror sig vara någorlunda fri, feminist och självständig men i själva verket låter sig överrumplas av män - män i största allmänhet.
Vet inte riktigt om jag svävar iväg men boken har fått mig att tänka. Jag vill inte utnyttjas för att jag är kvinna och vänskaplig. Min kompetens skall vårdas på ett rättvist och demokratiskt vis, inte sno fördelar av mig, använda mig på det jag är bäst på och verkligen kan, för att sedan dumpas.
Ett samtal väntar.

Dagen lever vidare, för min del handlar det om att vila, äta läsa och ikväll träffa min PT. Nervöst att träffa en okänd människa, som ska få ta del om mina mål och visioner. Jag kanske nobbas och menas ha oväsentliga krav på min PT eller så kanske det visar sig att han är en föredetting från glamorösa Hollywood. Det är det jag vill hoppas på i alla fall. Vi får väl se, har lovat Jonas att hålla mina löften. Tidigare har jag alltid lovat så mycket saker men aldrig genomfört det (träning och kost) Men nu har nog en intern liten fight växt fram och varken han eller jag kan ge oss fan på att förlora så nu jävlar gäller det. Ursäkta ordvalet.

Dags för mitt kaffe, på något vis tänker jag alltid på Samra när jag dricker kaffe. Någon gång under den halvtimme jag njuter av en eller flera koppar så dyker hon upp. Kanske för att vårt sista halvår handlade mycket om att orka genom att därav spendera X-antal kaffekoppar tillsammans. Saknar det.

Medan solen strålar ska jag njuta och bara vara tills kvällen.

xoxo,
Mozart&Walen