All over Asia

Framtiden. Ett enda mörker. Kvällsfilosoferar men kommer inget vettigt ut av det. Ibland är det rätt skönt att ha en oplanerad tid framför sig, men när denna tid är alldeles för lång? evighetslång? vad gör man då? Oslo är en bra stad, det har jag sagt förut. Jag trivs här, iaf när jag har min vapendragare i närheten. Jag har ett jobb, ett jobb som resulterar i en bra lön, som gör att jag kan leva, & spara. Jag har jobbat upp mig en del sedan jag började och fått betydligt mer ansvar, vilket är roligt och man känner sig uppskattad. Det är lätt att klättra uppåt här, så länge man har ambitioner och drivkraft är det inga problem. Att bo 50 mil från familj och vänner när man är 18 år och inte upplevt alltför mycket i livet är en konst i sig. Ni ska veta att, trots att jag trivs här, så saknar jag väldigt mycket. Min familj. De små obetydliga sakerna som man ofta inte tar vara på, det är de jag saknar. Något så simpelt som att ha sin familj i sin närhet, i rummet bredvid eller kort bilresa bort. Och det är inte sällan som en tår trillar nedför min kind. Det är svårt att förstå för en del. Men jag vet att jag, om 20 år, kommer kunna se tillbaka på min tid i Oslo och vara glad för att jag faktiskt vågade flytta hit. Ibland måste man helt enkelt göra något för sin egen skull, bara för mig. Och fast jag saknar o längtar så kan jag inte åka hem, inte förrän jag känner mig redo för det o klar med allt som har med det här stället att göra. Tills dess hoppas jag att jag får din välsignelse och förståelse, det är allt jag behöver.

Ska upp 04.50 för ett nio timmars arbetspass så kan vara på tiden att jag går och lägger mig.
xoxo,
Mozartandthewhale