onsdag 10 februari 2010

You are giving me a headache

Migrän säger jag bara. Linnéa har varit så duktig och slarvat med medicinen att hon idag fick motta ett härligt migränanfall. Som tur var, var det inte av värsta slag men så det räckte. Däckade totalt i sängen när jag kom hem. Fast först var vår hyresvärd här en kort sväng för att fixa med kontraktet. Jag har nu skrivit under på förläng uthyrning. Vi kommer bo här fram till den 30 juni, sen är det bye bye med Dalsbergstien 3. Lite sorligt va!? jaja, sov bort några timmar för att vakna utan energi. Slängde ihop en "baconmedgrönsakerpastassås", gött! och matlåda till morgondagen är också förberett. Nu har jag suttit och tryckt i mig massor av vindruvor. Det är något med de där vindruvorna, de ropar på mig 24/7 och så bara hoppar de in i munnen på mig. Har snart ätit upp halva asken... Tror att det kan bero på mitt stora chokladsug som vägrar ge med sig, så jag äter massor vindruvor istället. AHH, skulle kunna döda för en fet chokladkaka just nu. Skulle vilja prova den nya med kvikk lunsj och havsalt (kexbitar och havssalt på svenska). Kanske, men bara kanske, att jag investerar i en.

Skulle ha träffat Maja i eftermiddags för en fika men mitt huvud kom i vägen. Planerade om och nu väntas en mysig fika innan jag börjar jobba vid 15 imorn. Kan behövas om jag ska orka med en torsdagskväll. Varudag, sen leverans och saker överallt. Men det är oftast roligt, dagen går superfort och jag jobbar med Senait!

Känns som klockan är ca 19.00 men så är hon ju faktiskt snart 22.00. Det är min nap som ställt till det. Tur att jag inte börjar tidigt imorn, det hade jag aldrig orkat med.
Btw, fick sms av min gullunge till sambo idag! :D det regnar, de har tråkigt, de saknar mig och maten är äckligt... NOT! de har det underbart, helt wonderful. Soligt och varmt, trevliga människor och god mat :) men snart är de hemma igen, lucky me!

xoxo,
Mozart o Walen

tisdag 9 februari 2010

Framtiden. Ett enda mörker. Kvällsfilosoferar men kommer inget vettigt ut av det. Ibland är det rätt skönt att ha en oplanerad tid framför sig, men när denna tid är alldeles för lång? evighetslång? vad gör man då? Oslo är en bra stad, det har jag sagt förut. Jag trivs här, iaf när jag har min vapendragare i närheten. Jag har ett jobb, ett jobb som resulterar i en bra lön, som gör att jag kan leva, & spara. Jag har jobbat upp mig en del sedan jag började och fått betydligt mer ansvar, vilket är roligt och man känner sig uppskattad. Det är lätt att klättra uppåt här, så länge man har ambitioner och drivkraft är det inga problem. Att bo 50 mil från familj och vänner när man är 18 år och inte upplevt alltför mycket i livet är en konst i sig. Ni ska veta att, trots att jag trivs här, så saknar jag väldigt mycket. Min familj. De små obetydliga sakerna som man ofta inte tar vara på, det är de jag saknar. Något så simpelt som att ha sin familj i sin närhet, i rummet bredvid eller kort bilresa bort. Och det är inte sällan som en tår trillar nedför min kind. Det är svårt att förstå för en del. Men jag vet att jag, om 20 år, kommer kunna se tillbaka på min tid i Oslo och vara glad för att jag faktiskt vågade flytta hit. Ibland måste man helt enkelt göra något för sin egen skull, bara för mig. Och fast jag saknar o längtar så kan jag inte åka hem, inte förrän jag känner mig redo för det o klar med allt som har med det här stället att göra. Tills dess hoppas jag att jag får din välsignelse och förståelse, det är allt jag behöver.

Ska upp 04.50 för ett nio timmars arbetspass så kan vara på tiden att jag går och lägger mig.
xoxo,
Mozartandthewhale

söndag 7 februari 2010

The sun is shining the sky is blue

Min walk är avklarad. Ni anar inte hur underbart vackert Oslo är när solen skiner. Det finns ett lugn i den här staden som inte går att jämföra med något annat. Trots att jag befinner mig i en storstad kan jag känna det lugn som bara infinner sig på avlägsna platser. Aker brygge, helt underbart. Vattnet, solen, båtarna - hade kunnat stå där i en evighet.

Snart kommer Fia o Maja hit för att hålla mig sällskap :) kan behövas, det är inte lätt att vara ensam hemma ska ni veta. Inte när man befinner sig 50 mil från familj o vänner. Blir nog att se en film, äta lite gott och bara chilla - precis som man ska göra på söndagar. Ska också prata med min mor på skype ikväll, det gillar vi.

xoxo,
MozartoWalen

Alive

En härlig söndag ligger framför mig. Väcktes av en samtal från min far. De var på väg hem från Björnriket och en veckas skidåkning. Det var efterlängtat att få höra familjära röster. Nu skiner solen in genom fönstret som aldrig förr, himlen är klarblå. Vore inte så dumt att gå ut och ta en promenix, en skön promenad då man verkligen kan njuta inte bara stressa från ett ställe till ett annat. Det är nog så det får bli.

Okej men vi hörs då, har inget mer att komma med.
xoxo,
Mozart&Walen

torsdag 4 februari 2010

cause you set my soul on fire

Trodde bokstavligen att jag skulle avlida av trötthet när klockan ringde 04:50, usch säger jag bara! men var bara att ta sig i kragen, skutta ur sängen och dra på morningmusic så jag kom igång. Kom till jobbet och redan då jag låste upp dörren började irritationen smyga sig på. Hatar verkligen att behöva göra den låsansvarigas jobb på morgonen, finns varken tid eller ork till det. Och irritationen la sig inte förrän kring lunchtid. Ni förstår, en del personer går mig helt och hållet på nerverna, jag vet seriöst inte vart jag ska ta vägen. Djupa andetag och hårda nyper ska bli min nya arbetsfilosofi! I övrigt gick dagen fort, fick sällskap av Senait i pausen :) mycket trevligt må jag säga.

När jag kom hem däckade jag totalt i sängen. Vet inte hur länge jag sov men säkert i 2 timmar. Blir kul att somna ikväll. Skulle egentligen ha tagit en fika med Fia o Maja men de hade också somnat, haha. Och eftersom att alla caféer stänger en sisådär 19.00 i den här staden så har man inte mycket tid på sig... vad är det för påfund egentligen? hemma stänger de väl kring 22 eller 23. Jaja, blev att slänga ihop en middag för en. Pasta carbonara, mums! kokade en hel drös med spaghetti för det finns inget värre än när man upptäcker, då allt är klart, att man kokat pasta till en 3-åring. Ska det vara mat så ska det.

Imorn ringer klockan återigen 04:50, gäsp. En 9 timmars arbetsdag väntar innan kvällen bjuder på fest. Chefen min fyllde 25 i måndags så blir att besöka hans lya för trevligt sällskap. Senait kommer hit innan för några glas vin, rom&cola och efterlängtade historier.

Nu ska jag ta mig en kopp lakritste för att få lite värme i kroppen. "Modellsommar" gör mig sällskap innan jag släcker lampan, en bra men lite skrämmande bok om en modells väg till framgång. Skänker min sambo en tanke. Nu ligger de säkert och sussar där borta i Thailandet. Hoppas att resan gick bra och att hotell löste sig. Nu får de se till att njuta lite extra av värmen så jag kan få överskottet. Jag vill med ha sol.

sov gott
xoxo,
MozartoWalen

onsdag 3 februari 2010

And you have just walked out the door

Min sambo har åkt. Jag saknar henne redan. Två och en halv vecka är alldeles för lång tid. Jossan är inte bara min närmaste vän utan också en del av min familj. Ni anar inte hur mycket jag längtar tills hon kommer tillbaka. Det är väl okej att gråta?

Så ett tag framöver kommer ni få stå ut med mina inlägg 24/7. Kanske att de kommer vara lite extra filosofiska och psykologiska. Jag hinner tänka så mycket när jag är ensam. Brukar räcka med en eftermiddag själv så nu lär det väl strömma känslor o tankar över mig men det kan bli intressant för er. Iaf, jobbet igår var kaos, kaos och åter kaos. Sven, my cheif, jobbade fortfarande när jag stängde butiken. Hoppas det gick bra.

Idag är jag ledig. Vaknade upp i ensamheten, åt frulle och spånade lite idéer. Ska iväg till gymmet idag. Jodå, ni läste rätt. Gymmet it is. Får ångest bara jag tänker på hur länge sen det var jag var där sist. Jag har just värvat in min vän och kollega Senait till Elixia så ser fram emot träningspass med den jentan. Ska också besöka kiwi för matshopping. Jag har till och med skrivit en inköpslista, gú va dukti ja ä. Ska försöka bli av med mitt stora sockersug som har smugit sig på mig de senaste veckorna. Katastrofalt. Önskar att jag hade min syster och svåger här så de kunde piska igång både min träning och min kost. Men icke sa nicke. De är för den delen iväg och göttar sig i Thailand de med, en del har det bra. Saknar dem. Det är alldeles för många personer jag saknar för tillfället.

Har hunnit med en till sak som jag bara måste berätta. Ni förstår, mina händer får stå ut med ganska mycket när man har ett jobb som mitt. Kartonger slits upp, knivar rispar och sår skapas. Dessutom är händerna väldigt torra nu under vintern och jag har en tendens att få självsprickor. Precis i nagelkanten spricker huden och blottar köttet (?). Det gör extremt ont och det sitter väldigt illa till. Jag känner mig helt handikappad när jag inte ens kan dra ner rullgardinen utan att skrika. För att komma till saken, idag gjorde jag två huskurer. Började med att skrubba händerna med socker och olja, blev jättelent. Efter det smörjde jag händerna med varm honung och satt med händerna så ett tag. Sköljde av och avslutade med handkräm. Hur skönt som helst. Såren försvinner ju inte men blir bättre med mjuk hud :)

Kan också berätta att det är snökaos här. Snöstorm skulle man nog kunna kalla det. Blåser som aldrig förr och snön virvlar runt i luften. Ser inte fram emot att ge mig ut i det här vädret men what to do, ut ska jag. Hör säkert av mig senare ikväll med en update angående träningspasset, någon måste jag ju berätta det för...

xoxo,
halvparten av Mozart o Walen

måndag 1 februari 2010

"Hur stryker man en arm?"

Hushållerskan är i full gång med strykningen och tydligen var det så roligt att även de släta kläderna hamnade under strykjärnet. Jag har nog aldrig sett Jossan såhär huslig förut, och definitivt inte frivilligt. Men vill man vara fin får man lida pin och inte vill hon gå med skrynkliga kläder längs stränderna i Thailand. Har försökt hjälpa jentan att organisera upp packningen. Hon trodde hon var klar med allt idag men det visade sig att hon glömt packa hälften av kläderna. Tur att hon har en hyperorganiserad sambo. Imorn är det dags för Jossan att bege sig mot Oslos busscentral för en resa mot Stockholm/Arlanda. Onsdag eftermiddag lyfter planet. Det här innebär två otroligt underbara och sköna veckor med massor av sol och bad... för en del av oss. Själv sitter man kvar här i lägenheten, sliter arslet av sig på jobbet och saknar min sambo, men jag är glad ändå :D

Jag ska snart bege mig mot jobbet för måndagsmöte och ett kvällspass. Måndagar innebär alltid massor av kunder, alltså blir det inte speciellt mycket annat gjort. Jossan ska också ta itu med ett kvällspass. Natten blir vår sista umgängestid, så ska ta väl vara på den.

xoxo,
Mozart and the cool Whale