All good things comes to an end

Och sa var det dags att saga det.
Melankoli. Det berör stamningslaget. Enormt mycket.
16 dagar kvar att leva utan skuld, prestationsangest, masten & vagskal.
16 dagar kvar av ren lycka & eufori som om vi vore berusade av livets drog.


"Those who live passionately teach us how to love, Those who love passionately teach us how to live"

Bali var & ar en underbar liten O som verkligen berorde oss pa djupet. Ubud med sin sota charm och underbara gastvanlighet. Kuta, som faktiskt lamnade avtryck i vara hjartan, utan att vi kanske inte vet om det annu.
Vad vi vet ar att vi traffade otroliga manniskor fran alla delar av varlden som gav oss mer energi an nagonsin.
Samtal som var djupa likt marianergraven. Samtal som var ytliga likt ett blodkarl. Natter sa sena att vi fick fejka var nattsomn. Dygn fyllda av skratt, dans & sang att vi nastan kunde lata varlden sta still. Bali ar och forblir vitt.

Nu ar vi ater i Thailand som tyvarr bestar utav alldeles for mycket sexhandel som vi tvingas bevittna. Men ocksa ett underbart landskap med trevliga manniskor & vackra strander. For att lata oss sjalva ga in pa Walking street var vi tvungna, pa Linneas 20-arsdag, att supa ner oss totalt. Men fick oss ett gott skratt da en i sallskapet beslot sig for att delta i Ladyboyshowen vilket endast kunde bli succe. Kvallen var lyckad & minnet har vi konserverat for alltid.

Storm, tsunami, orkan - vad vet vi. Vi njuter av nuet och suger in vartenda fragment.