När kroppen är tung.

Söndagsångest, eller inte?

Jag har i vilket fall som helst lyckats jobba, jobba & åter jobba. Sov några timmar efter kvällspasset, sen var jag åter på jobbet för att ladda butiken med färskt bröd, bakverk & massa mer. Det var dock något ångestladdat när kunderna från gårdagen kom bakis och ville ha käk...
- Är du fortfarande här? Eller, hum, var det du som jobba inatt? Eller var jag såå full?!
- Haha, joo, det är faktiskt jag :)
- Oh, shit. Vilket ångest jag fick (kund), jag har fan inga pengar kvar av lönen ( 15:e )

Jag & Linnéa har bestämt att inte nämna så mycket i bloggen om våra jobb, men vill få lite medkänsla då jag var i full fart med att baka boller, när plåten var klar i ugnen råkade jag få plåten på armen och AJ vad det sved till. När jag tittade började hela armen skaka och ett stort lila märke med vattenblåsor på började synas. Kände att gråten var nära, så när Linnéa(min chef) kom fick jag panik så hon fick springa till frysen och hämta ngt kallt för att kyla ner det. Då var det synd om lilla jossan... :/ Men kommer väl förmodligen tänka tillbaka, tiden på Deli - Oslo, om några år.

Ja, fick sova ensam inatt i alla fall... Party natten lång för min sambo;)

Här & nu, har jag & lennie lagat en asiatisk inspirerad maträtt med våra enkla basvaror. Kokosmjölk, tonfisk & pasta. Det var faktiskt ganska gott, för att vara så få ingredienser.
(Förlåt mamma, men jag äter just nu chips! ) Man måste ju få unna sig något ibland, varje dag.
Mitt huvud är tomt på fantasi så detta inlägg blir nog mest rörigt. Jag tömde min sparad energi när jag pratade med min familj via Skype, gud välsigne Skype.

Well, nu blir det The Hills, kanske någon film & nattkäk, imorgon kallar jobbet igen.
Tänkte bara säga att jag saknar min halva något enormt <3
massa kärlek, din jossan!

xoxo,
Mozart&Walen