berg, sjunken djup, stån opp.
Ja och så var det bara 17 dagar kvar till första advent. Härligt men ändå skrämmande. Nu kan jag faktiskt förstå de äldre som jämnt klagar på hur fort tiden går. För det gör den ju verkligen, ju äldre man blir desto fortare går tidenm inte teoretiskt, men i praktiken.
Egentligen har jag inte mycket att skriva idag. Jobbet gick bra fram tills jag träffa på distriktschefen, han kan ha en tendens att låta så nedlåtande och överlägsen, väldigt klumpig i sina utlåtande då han ska framföra kritik (positiv & negativ sådan). Jaja, fick en påse espressobönor av min chef som förövrigt är en av de bättre cheferna jag någonsin haft, kan det ha något att göra med att hon är kvinna?! tummen upp!
Skulle egentligen cyklat till gymmet men irritationen stod ivägen så cykla hem,kokade kaffe, läste emmelies blogg och vipps så var man på humör igen, åtminstone för en stund. Träningen får vänta tills imorgon då frugan kanske kan hänka.
Nu blir det chill i sängen och kaffe.
På återseende, ska försöka lägga in något foto, men får väntas till Linnéa är hemma, jag förstår mig inte på sån teknik..
xoxo,
Mozart&Walen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar