tisdag 10 november 2009

när natten blir till dag

Hoho i stugan, det är jossa här som kliver in, åtminstone en snabbis.

När klockan ringer sisodär halv fem på morgonen då glaset på fönstret är lagom kylt och frosten kan skymmas på gatan. Det är då jag kliver upp, kanske inte helt redo för en ny arbetsdag men lite åtminstone. Vanligtvis minns jag inte vad jag har ätit den där halvtimmet på morgonen när jag blickar tillbaka runt lunchtid, det bara sker av någon reflex men jag minns alltid att jag är hungrig. Cykelrundan går på ynka 5 minuter på morgonen, halv 6, eftersom jag är livrädd för mörker och läskiga människor.
Jag försöker hela tiden intala mig själv att det är som att cykla på dagtid. Det säger åtminstione min far, men jag tycker faktiskt inte alls att det känns som dag.

Det finns en Beck-film där en man är ute och går med sin hund i en park. Jag cyklar i en liknade park, eller precis i utkanten och längs upp på kullen ligger en kyrka, som inte alls är upplyst men kristallerna i glaset lyser på ett kusligt sätt som får mitt adrenalin att cykla ännu snabbare.
Väl på jobbet efter att jag larmat av, tittat 1000 ggr bakom axeln( för att konstatera att det inte är någon bakom mig ) känner jag hur varm och svettig jag är. Trodde knappast att man kunde svettas så tidigt på morgonen, men om man cyklar i 150 så gör man det.

Idag var en sån där morgon då jag kom ihåg min frukost, men kunde bara få i mig halva gröten då jag druckit alldeles för mycket vatten innan. Dagen på jobbet var kaosartad, några halvflummiga ögonblick då en kund fråga om mitt nummer, trög som man är trodde jag att han menade angående något jobb men innan han hann kila iväg skrek han: En drink i slutet av veckan, jag hör av mig! Gah - ojdå, det var visst inte riktigt vad jag tänkt mig.
Innan jag skulle sluta för idag kom en stammis in vilken jag lyckats lura på att jag är en jävel på Dj:ande (ursäkta ordet, vet inte vad det heter)
Ja minsann, det visar sig att han jobbar extra som Dj på stora event och att han eventuellt ska lära mig de första grejerna på fredageftermiddag. Hmm, går inte dit ensam Linnéa får följa med som övervakare och livvakt, just in case. Han är över 2 m lång, stor som en häst - identisk med han som har huvudrollen i "the green mile", ni vet han som är oskyldig som i övrigt är en av mina favoriter. Ja, så kanske sitter och läser och beundrar en ny, fräsch och otippad dj. Om ni kommer på något bra namn så får ni gärna skriva det:)

Träningen börjar gå riktigt bra, dessvärre är jag den sämre av oss som inte kan hålla våra matscheman. Är alldeles för sötsugen för att undvika allt gott som finns. Men det börjar lägga sig, åtminstone för några timmar. Asthangayogan för klockren, igår var jag på gymmet dock lyckades jag få en oundviklig håll i magen som resulterade i endast 7 minuters löpning och 30 min bastning, det sistnämnda satt riktigt gött.
Efter lite mellis nu, funderar jag på att dra på termosarna & regnjackan, cykla till Ringnes och träna skiten ur mig men jag har inte riktigt känt efter helt.

På återseene mina vänner,

xoxo,
Mozart & Walen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar